Så kan Halvhögt knota användas i en mening
- Han sa halvhögt :
- Lite var började knota och ansatte kaptenen, som orubbligt svarade : lugn, mina herrar !
- Medenberg nalkades den upprörde Zeyton, tog hans hand och sade halvhögt : herr greve !
- Han började spraka, halvhögt, om likgiltiga ting.
- utbrast han slutligen halvhögt, och ett alldeles dylikt ah !
- Det upprepas halvhögt runtomkring, det låter som ett ovilligt knot, det svarta djuret i massan ligger hopkrupet till språng.
- sade Karl halvhögt.
- De hade åter vänt sig mot varandra och samtalade halvhögt.
- Det var Alexander, som halvhögt förtrodde sin vän denna grekiska anmärkning.
- Carl-Henrik anmärkte halvhögt, att väskan föreföll att vara alldeles ny.
- Omigen läste han halvhögt som gammalt folk brukar :
- Hon gnolade halvhögt melodien med huvudet på sned.
- sade Alexander bestört och halvhögt.
- Det är bara en massa duvor, som ropar halvhögt och kuttrar åt varandra.
- - Jag borde riva ned det, sade hon halvhögt, och åter var det gäspande ekot där som svalde hälften av hennes ord och läspade fram kvarlevorna.
- Och vi böra inte knota öfver detta — det är så ljuft att förlåta den man älskar.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.